Kände för att göra mig första avtryck här efter att inte hörts på ett tag.

Har en såndär natt då allt är kvavt,man är varm,hungrig,kissnödig,tankespridd.. En sömnlös natt alltså. Kommit fram till så otroligt viktiga saker under bara den sista timman. 

Jag är en sådan människa som lyckats födas med en förmåga av att ge alldeles för mycket av mig själv. Detta innebär att konsukvensen utav det blir att det mesta utav min energi går åt att glädjas och sörja mer åt mina vänner,än mig själv. Nu låter detta som jag är den mest oegocentriska människan i världen..,så är såklart inte fallet. MEN,däremot borde jag tänka mer på vad och vilka jag lägger min energi på. Jag beslutade mig nu ikväll för att lägga mer tid åt mig själv istället för folk som inte allt är värda mig.

Det finns folk jag haft i mitt liv alldeles för länge. Som sugit åt sig min uppmärksamhet. Likt små iglar. Jag,blind som fan,har trott,att dessa personer faktiskt gjort mig lyckliga. Vilket i det verkliga fallet så faktiskt inte varit. Istället har det varit så att jag gett dom så mycket av min kärlek,att jag själv mått bra. För det är så jag alltid levt. Mår ni bra,mår jag bra. MEN kom igeeeen,det kan ju inte fungera så. Någonstans på vägen tappar man ju bort sig själv,förr eller senare. Det är helt sjukt egentligen hur jag fortfarande kan hålla mina fötter stabilt på jorden såpass bra som jag gör.

Jag är egentligen jävligt lycklig. Ska äntligen uppleva min dröm,att bli frisör. Detta har jag brunnit för sen väldigt tidig ålder,säkert 10. Men vem vet,när jag väl har gått utbildningen så kanske det inte alls är det jag vill göra. Det återstår att se. Inte sitter jag här med en spåkula. Men jag följer mitt hjärta och min magkänsla och det känns fruktansvärt bra just nu! Tänk,om 2 veckor bor jag inte längre kvar här i Borås. Jag bor då i Göteborg för 1 år framåt. Kommer träffa så sjukt mycket nya människor och det glädjer mig så!

Jag tänker vandra min väg. Jag vet vilka som kommer vandra efter. Och jag älskar er för det.